Var gör det ont?

Du sitter på vårdcentralen. Läkaren tittar på dig och frågar: ”Hur känns det?” Du vet svaret. Du känner det i hela kroppen. Men orden kommer inte. Du säger ”ont” och pekar på magen. Läkaren skriver något i datorn. Du vet inte om hon förstod.

Många tror att det svåraste med att gå till läkaren på ett nytt språk är de långa, svåra orden. Men det är sällan så. En läkare kan förklara ett svårt ord. Det svåra är de små orden som beskriver hur det känns. Är smärtan skarp eller molande? Kommer den och går, eller finns den där hela tiden? Är du yr, eller känner du dig bara konstig? Det är just de orden som hjälper läkaren att hitta rätt diagnos.

I Sverige frågar läkare ofta: ”Hur ont gör det på en skala från ett till tio?” Frågan låter enkel. Men läkaren vill inte ha ett helt rätt svar. Ingen kan veta vad din ”sju” betyder för dig. Läkaren vill i stället veta om det blir bättre eller sämre. Om du sa sju i måndags och fem idag, så är det skillnaden som är viktig – inte siffran.

Det finns också ett annat problem. Människor från olika länder pratar olika om smärta. I vissa språk säger man att hjärtat gör ont när man är ledsen. I andra språk säger man ”lite ont” även när det gör mycket ont, för att man inte vill vara jobbig. En svensk läkare lyssnar ofta mycket noga på orden – och tror på dem. Så om du säger ”lite ont” för att vara snäll, kan läkaren tro att det inte är allvarligt.

Det betyder inte att du ska överdriva. Det betyder att du ska vara tydlig. Säg vad du inte kan göra. ”Jag kan inte sova på natten.” ”Jag kan inte lyfta armen över axeln.” ”Jag svimmade på bussen.” Sådana meningar säger ofta mer än en siffra. Och de är lättare att säga på ett nytt språk.

Du har också rätt till en tolk när du går till läkaren. Många säger nej till det. De vill klara sig själva, eller så tycker de att deras svenska är bra nog. Men att prata om vardagen och att prata om sin egen kropp när man är rädd är två olika saker. Även personer som pratar bra svenska kan glömma orden hos läkaren.

Att lära sig ord för kroppen handlar alltså inte bara om att kunna fler ord. Det handlar om att få rätt hjälp. Den som kan säga ”stickande”, ”domnad” eller ”det började i går” får ofta snabbare och bättre hjälp. Orden är inte till för läkaren. De är till för dig.